Cruising och släktträff

Under helgen har det varit den årliga Tranås cruisingen och vi passade på att titta på ekipagen när de brummade förbi. Den här gillade jag med söt liten äggformad husvagn på släp.
Under helgen har vi varit på släktträff vid sjön Sommen samtidigt har det varit den årliga Tranås cruisingen i stan. Vi passade såklart på att titta på ekipagen när de brummade förbi. Den här gillade jag, med söt liten äggformad husvagn på släp.
Många av bilarna har riktigt finfina färger! Jag gillar de pastellgula och bubbelgumsgröna bäst. Vad det är för sorter spelar mindre roll. Tror inte man kan kalla mig biltokig, va?
Många av bilarna har riktigt finfina färger! Jag gillar de pastellgula och bubbelgumsgröna bäst. Vad det är för sorter spelar mindre roll. Tror inte man kan kalla mig biltokig, va?

Under helgen som passerat har vi varit i Tranås på kräftskiva med hela tjocka släkten på Tomas pappas sida. Fast i ärlighetens namn är typ alla pinnsmala utom jag då… Första gången släkten samlades för att äta kräftor tillsammans var storsonen R alldeles nyfödd, det var 16 år sedan. Ibland har det varit svårt att samla alla eller hitta någonstans att vara så det är tyvärr inte alla år som släkt-kräftskivan blivit av men i år var det äntligen dags igen efter något års uppehåll. Under åren har skaran stadigt växt men tyvärr har nu båda släktens äldsta, de som var ursprunget till alla som inte är ingifta, gått bort. Det är lite sorgligt samtidigt som det är fint att se alla barn som tillkommit. Helgens kräftskiva bestod av 23 glada personer.

En sjötomt med egen brygga skulle man haft
En sjötomt med egen brygga skulle man haft
Håvande på bryggan i kvällssolen
Håvande på bryggan i kvällssolen
Efter maten blev det ett kvällsdopp mellan störtskurarna.
Efter maten blev det ett kvällsdopp mellan störtskurarna.

Tomas ena kusin med familj har ett hus med stor altan där alla glada kräftsörplare fick plats. Att de dessutom har en sjötomt med brygga och fantastisk utsikt var inte heller helt fel. Dagen bjöd på omväxlande hällande ösregn och omväxlande strålande sol. Men vi hann med både annorlunda tipspromenad och kvällsdopp mellan skurarna. Några av barnen passade dessutom på att håva lite medan vi vuxna pratade ikapp med varandra.

Tipspromenaden med frågor som varför frisör Jansson var tvungen att stänga igen sin frisörsalong (han kan inte klippa hår längre) eller hur många ben två stolpar har om en stolpe har ett ben (16 st) gav en del att fundera över men var himla rolig. Likaså gav det obligatoriska släktfotot en del huvudbry men det blev bra till slut. Men det får ni inte se här för jag är inte säker om om alla vill synas. Vad som ni däremot får se är den huggorm som låg lit de parade när vi kom. Hur den dött har jag ingen aning om men jag är glad att den inte levde. Hua!

Huggorm på lit de parade. Den här lilla vännen låg här död när vi kom. Ganska fin men jag är glad att den inte levde. Fast jag kan tänka mig att det fanns en del levande i krokarna, bara det att vi inte såg dem.
Huggorm på lit de parade.
Den här lilla vännen låg här död när vi kom. Ganska fin men jag är glad att den inte levde. Fast jag kan tänka mig att det fanns en del levande i krokarna, bara det att vi inte såg dem.

Nu är vi hemma igen och som vanligt är det en del att stå i när man varit bortrest. Tomas har börjat jobba igen och på fredag börjar storsonen R gymnasiet. Vad tiden går. Fast jag vet inte vad som nojar mig mest. Att barnen växer upp eller att jag redan är mamma till en 16-åring?

Linda - Egensinnigt

 

Leave a Reply