Egensinnigt

Under helgen som passerat har vi varit i Tranås på kräftskiva med hela tjocka släkten på Tomas pappas sida. Fast i ärlighetens namn är typ alla pinnsmala utom jag då… Första gången släkten samlades för att äta kräftor tillsammans var storsonen R alldeles nyfödd, det var 16 år sedan. Ibland har det varit svårt att samla alla eller hitta någonstans att vara så det är tyvärr inte alla år som släkt-kräftskivan blivit av men i år var det äntligen dags igen efter något års uppehåll. Under åren har skaran stadigt växt men tyvärr har nu båda släktens äldsta, de som var ursprunget till alla som inte är ingifta, gått bort. Det är lite sorgligt samtidigt som det är fint att se alla barn som tillkommit. Helgens kräftskiva bestod av 23 glada personer.

Tomas ena kusin med familj har ett hus med stor altan där alla glada kräftsörplare fick plats. Att de dessutom har en sjötomt med brygga och fantastisk utsikt var inte heller helt fel. Dagen bjöd på omväxlande hällande ösregn och omväxlande strålande sol. Men vi hann med både annorlunda tipspromenad och kvällsdopp mellan skurarna. Några av barnen passade dessutom på att håva lite medan vi vuxna pratade ikapp med varandra.

Tipspromenaden med frågor som varför frisör Jansson var tvungen att stänga igen sin frisörsalong (han kan inte klippa hår längre) eller hur många ben två stolpar har om en stolpe har ett ben (16 st) gav en del att fundera över men var himla rolig. Likaså gav det obligatoriska släktfotot en del huvudbry men det blev bra till slut. Men det får ni inte se här för jag är inte säker om om alla vill synas. Vad som ni däremot får se är den huggorm som låg lit de parade när vi kom. Hur den dött har jag ingen aning om men jag är glad att den inte levde. Hua!

Nu är vi hemma igen och som vanligt är det en del att stå i när man varit bortrest. Tomas har börjat jobba igen och på fredag börjar storsonen R gymnasiet. Vad tiden går. Fast jag vet inte vad som nojar mig mest. Att barnen växer upp eller att jag redan är mamma till en 16-åring?